Expedition: Födelse

Victoria Jonasson Hammar

Efter vårt första barns födelse tänkte jag: Varför är det ingen som har berättat för mig vad en förlossning verkligen innebär? Jag kände det som om jag och min man under de dygn som förlossningen varade, hade varit ute i en liten eka, på ett mörkt och stormigt hav, och vi hade ingen karta, ingen kompass och inga åror. Vårt förstfödda barn var så välkommet, men det tog flera år innan jag ens vågade tänka tanken på att föda igen, trots att det i förlossningsjournalen stod att förlossningen varit helt normal.

När det var dags att börja tänka förlossning inför det nya barn som växte i min livmoder sju år senare, bestämde jag mig för att det skulle bli helt annorlunda. Min man tyckte att jag förberedde mig som om jag skulle iväg på expedition till Nordpolen. Och jag tycker att liknelsen stämmer! Ingen människa skulle ge sig av ut på okänd mark utan minutiös förberedelse. Jag läste på och jag tränade: andning, avslappning och mentalt.

När Moas lillasyster föddes samarbetade jag och min man på ett helt nytt sätt, med varandra, med min kropp och förlossningsprocessen. När jag låg med Rind vid bröstet den där första ljusa sommarmorgonen bestämde jag mig för att dela med mig av mina erfarenheter och kunskaper till andra. Det finns så mycket man kan göra för att öka möjligheterna för att barnets födelse ska bli både en fantastisk första födelsedag OCH en erfarenhet att gå stärkt ur - som individ, par och familj. Välkomna!